Det är löjligt enkelt att plocka fram detaljerad information om vem som besöker er hemsida, när de gör det och vad de tittar på. Fast ska man skriva det där nasarmailet och klicka på skicka? Nu är det hög tid att tala informationsetik.
Det är förståeligt att it-nördarna skrattar gott åt oss godtrogna nätanvändare som tror att så länge man är inne på ett stort seriöst företags hemsida så är man skyddad. Det inbillade skyddet beror absolut inte på några tekniska lösningar utan helt enkelt på företagets informationsetik och -moral.
De allra flesta av oss (vissa är skyddade av strikta it-avdelningar) lämnar spår efter oss på nätet. Idag kan vem som helst, utan någon som helst kostnad installera och köra avancerade statistikprogram på sina hemsidor. Det här är fantastiska instrument där ansvariga såväl kvantitativt som kvalitativt kan se vem som besökt sidan/nyhetsbrevet, vilka sidor de tittat på, hur länge och när. Man kan i många fall bryta ned statistiken så långt att man ser e-post- och ip-adress, det vill säga kliver rakt in i besökarnas privata sfär. Och det här är inget hokus-pokus för dataingenjörer. Jag lovar att jag (autodidakt vad gäller datorer och IT) på under fem minuter kan lära dig installera, läsa och administrera de vanligast förekommande analysverktygen.
Du sköna nya värld
Om ni idag inte har tillgång till statistikrapportering från hemsidor och eventuella nyhetsbrev så se till att ni får det, för det är en helt fantastisk ny värld som öppnar sig. Här får man plötsligt svart på vitt vad, när, hur och hur länge, era besökare är inne på era sidor. Ni ser vilka de är, vilka sidor de oftast kommer in på och vilka de oftast lämnar er site genom.
Det här är naturligtvis hur användbar information som helst. Det berättar var och på vad ni måste bli bättre samt vad ni inte ska förändra. Det visar sig också allt för ofta att det ni trodde var viktigt för era besökare inte alls är det. Konstigt nog har många fortfarande en 1980-talsinställning till sina hemsidor: ”vi vet vad våra besökare vill ha”. Sanningen är att ni kan få veta vad de vill ha men är oftast alldeles för rädda för att ta reda på det.
Nätet är, faktiskt, en marknadsförares våta dröm. För första gången går det verkligen att se precis vem det är som är intresserad av och köper ens produkter och tjänster. Och det kanske inte alls är dem ni tror.
Ett fall ur verkligheten: ett litet konsultföretag ville sökmotoroptimera sin hemsida, budgeten var strikt och det enda jag bidrog med var ren utbildning och rådgivning. Jag rekommenderade dem att installera ett gratis analysprogram och vips visade det sig att över hälften av deras besökare kom från den offentliga sektorn. En sektor som de tidigare överhuvudtaget inte intresserat sig för. (De har fyra månader efter sökmotorptimeringsprojektets avslutande tecknat kontrakt med två kommuner och en myndighet och ökat sin omsättning med 35 procent.)
Du skrämmande nya värld
Det var successstoryn det. Nu ska vi tala om den mörka sidan, som i värsta fall kan sluta i en rätssal.
De möjligheter som statistikprogrammen ger är oändliga, lika oändliga är möjligheterna att missbruka dem. Det är väldigt frestande när man ser att vdn för drömkunden besökt er hemsida att skriva det där ”jag-såg-att-du-varit-inne-på-våra-sidor”-mailet, klicka på skicka och med en belåten min luta sig tillbaka och vänta på miljardordern. Fast ska man verkligen klicka på skicka-knappen?
Låt oss först koncentrera oss på frågan om man får göra det. Här är vi ute i juridikens tassemarker. De flesta har väl hört talas om PUL, namnpublikationslagen, som är den som bestämmer att man inte, utan medgivande, får samla in och använda uppgifter elektroniskt om vem som helst. I den blandar vi en hel del Marknadsföringslagen och en nypa Lagen om elektronisk övervakning och lite annat smått och gott och så har vi den gamla vanliga juridiska soppan. Det vill säga att det inte är självklart vad som är tillåtet och vad som inte är det.
För att göra en lång historia kort: det är inte tillåtet att samla in och använda sig av information om privatpersoner. Det är dock tillåtet att använda den om den gäller juridiska. Det vill säga att det inte är tillåtet att sända ett nasarmail till Nisse om han har mailadress nisse@comhem.se. Om Nisse däremot har mailadressen nisse@xlntcommunication.se är det fritt fram. Eller?
Det finns ju inget som säger att Nisse på XLNT Communication inte är ute och privatsurfar på arbetstid. Man får väl dock anta att domstol skulle bedöma att Nisse@xlntcommunication.se inte har tillåtelse att privatsurfa på arbetstid. (Eller det kanske vi har, boss-Annica?)
Att få och att låta bli
Fast det är ju en sak att få göra något och en helt annan om man bör gör det. Eller som en av juristerna på Datainspektionen sa under researcharbetet till den här artikeln: ”Jag skulle inte vilja ha ett sånt mail även om det är tillåtet”.
Det är här informationsfilosofi samt moral och etik kommer in. Idag har vissa informationsintensiva företag arbetat fram en uttalad och skriftlig informationspolicy som slår fast vad, när och hur till exempel information från hemsidor får och ska användas.
Idag är inte problemet att få tag i information och statistik – idag är problemet att förhålla sig till den. Och det kommer att bli allt viktigare i framtiden när statistikprogrammen blir ännu mer sofistikerade samtidigt som lagarna inte hänger med.
Det här med informationspolicys är dock inte enkelt. En bra policy är kort och lättfattad och liknar mer en ramlag än en föreskrift. Det vill säga att den slår fast de grundläggande tankarna kring hur medarbetare ska hantera information medan det blir upp till dem att lösa de konkreta fallen.
I de flesta fall blir det dock pannkaka eftersom varje avdelning arbetar fram ett styrdokument på en konferens på Finlandsfärjan, ett dokument som sedan läggs i en byrålåda tillsammans med de övriga 34 avdelningarnas inne på chefens kontor och glöms bort till chefen går i pension.
Fast det börjar snart bli läge att tänka om. Det är inte orimligt att tänka sig att en uttalad informationspolicy kommer att bli ett säljargument i framtiden, ungefär som miljöpolicys är på väg att bli idag. För precis som inget företag vill bli sett som miljömarodör idag kommer ingen att vilja bli sedd som en informationsmarodör i framtiden.
XLNT Communication (Reklambyrå i Göteborg)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar